1 Inledning och bakgrund

Föreliggande skrivelse med förslag till en ekumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan är ett resultat av flera decennier lång process. Rent läromässigt står våra kyrkor idag varandra nära vilket tydligt framgår när man jämför Svenska kyrkans kyrkoordning med den nya konstitution för Svenska Missionskyrkan som antogs år 2000. Visst kvarstår det ännu skillnader men dessa är inte av sådan art att de skulle hindra en överenskommelse om närmare samarbete mellan våra båda kyrkor utan bearbetas bäst inom ramen för en sådan gemenskap.

Ekumeniska samtal har förts mellan samfunden sedan år 1965. Samtalen har presenterats i flera rapporter Samtal i samverkan 1971, Missionsförbundet och ekumeniken 1971, Svenska kyrkan i ekumeniska samtal 1987, Guds kyrka och en levande församling 1995 och På väg mot djupare enhet 2000.

Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan bildade och tillsatte år 2001 Samarbetsrådet mellan Svenska Missionskyrkan och Svenska kyrkan och gav dem i uppdrag att fördjupa den pågående dialogen. En uttalad målsättning för arbetet var att kunna presentera ett brett förankrat förslag om en ekumenisk överenskommelse de båda kyrkorna emellan.

Den 21 september 2004 överlämnade Samarbetsrådet Förslag till överenskommelse om kyrkogemenskap mellan Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan till sina uppdragsgivare, dvs. kyrkornas respektive kyrkostyrelser. Dessa sände därefter ut förslaget på en bred remiss. En majoritet av remissinstanserna tillstyrkte det remitterade förslaget under förutsättning att man i den fortsatta beredningen av ärendet beaktade inkomna synpunkter och önskemål. En tydlig önskan var att konstruera avtalet så att det förmådde ta hänsyn till lokala situationer och förutsättningar. Någon invändning mot att ingå en överenskommelse av detta slag under 2006 hade majoriteten av remissinstanserna inte. Det remitterade förslaget presenterades för Kyrkomötet 2005 och diskuterades där inom ramen för stiftsvisa seminarier.

Utifrån remissvar, fördjupad analys och fortsatta samtal i de båda kyrkostyrelserna har Samarbetsrådet presenterat dokumentet Ekumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan, Förslag till Svenska Missionskyrkans kyrkokonferens Svenska kyrkans kyrkomöte 2006 (bilaga 1). Det är den i förslaget formella texten till överenskommelse mellan de båda kyrkorna som utgör Kyrkostyrelsernas gemensamma förslag till beslut vid Svenska Missionskyrkans kyrkokonferens samt Svenska kyrkans kyrkomöte 2006.

1.1 Andra ekumeniska överenskommelser

Svenska kyrkan har redan tidigare slutit ett antal ekumeniska överenskommelser med kyrkor i och utanför Sverige.

Metodistkyrkan i Sverige

I två omgångar har bilaterala dialoger förts mellan Metodistkyrkan i Sverige och Svenska kyrkan. Dessa ledde fram till att man år 1993 kunde teckna ett avtal om förkunnelse- och sakramentsgemenskap samt ömsesidigt erkänna varandras ämbeten som präst och äldste. Med utgångspunkt från detta övergripande nationella avtal har sedan lokala initiativ tagits till närmare samarbete i bl. a. Huskvarna, Karlstad, Lund och Örebro.

Samarbetet administreras på nationell nivå av ett Samarbetsråd med representanter från respektive kyrka. Rådet anordnar regelbundet konferenser på stiftsnivå i syfte att öka kunskapen om överenskommelsen och stärka samarbetet lokala församlingar emellan.

Borgåöverenskommelsen

År 1994 undertecknade Svenska kyrkan en deklaration som syftade till att etablera en kyrkogemenskap mellan lutherska kyrkor i Skandinavien och Baltikum samt med anglikanska kyrkor på Irland och de Brittiska öarna. Överenskommelsen fick namnet Borgåöverenskommelsen efter den finska stad i vilken de teologer som arbetat med slutdokumentet samlades till gudstjänst efter processens slut. Tillsammans erkänner de undertecknande kyrkorna varandras kyrkor som kyrkor tillhöriga Jesu Kristi ena, heliga, allmänneliga och apostoliska kyrka och i sanning delaktiga i hela Guds folks apostoliska uppdrag. De erkänner varandras ämbeten samt erbjuder varandra full nattvards- och predikstolsgemenskap samt förpliktigar sig att dela ett gemensamt liv i uppdrag och tjänst, att be för och med varandra och att dela sina respektive resurser.

Borgågemenskapens ärkebiskopar/ordförande i biskopsmötet möts vartannat år till överläggningar och ömsesidigt informationsutbyte. Vart fjärde år arrangeras Kyrkoledaröverläggningar vilken samlar ledande företrädare för respektive kyrka i syfte att svara upp mot Borgåöverenskommelsens § 58 b (viii) ” att åstadkomma lämpliga former för kollegialt och konciliärt rådslag vad gäller avgörande frågor om tro och kyrkoordning, liv och tjänst.” Vart fjärde år arrangeras en större teologisk konferens med uppgift att fördjupa den ömsesidiga förståelsen av gemensamma frågor.

Utöver detta arrangeras regelbundet konsultationer för specialister och sakområdesansvariga inom de olika kyrkorna – detta som ett uttryck för Borgågemenskapens vilja att bygga och förstärka nätverk många kategorier emellan för att på så sätt uppnå positiva synergieffekter. Exempel på sådana överläggningar är möten mellan diakonisakkunniga, informationsansvariga, kyrkorättsansvariga, liturgihandläggare, ut- och fortbildare, etc. Med något enstaka undantag har samtliga svenska stift nu ett anglikanskt vänstift inom Borgågemenskapen (lutherska vänstiftskontakter finns på flera håll sedan länge), några stift har flera.

Organisationen samordnas av en gemensam kontaktgrupp med representanter från undertecknarkyrkor samt observatörer.

Den Oberoende Filippinska kyrkan – IFI

Svenska kyrkan ingick år 1995 en överenskommelse om nattvards- och kyrkogemenskap med Iglesia Filipina Independiente (IFI) – en oberoende katolsk kyrka i Filippinerna som tillkom 1902 genom en frigörelse från den av kolonialmakten Spanien dominerade katolska kyrkoledningen. Svenska kyrkans mission har sedan 1970-talet samarbetat med IFI.

Samarbetet, som bl.a. inbegriper utbyte av präster och kyrkoarbetare, har givit de båda kyrkorna erfarenheter av varandras teologiska tradition, kyrkosyn och pastorala liv.

Evangeliska kyrkan i Tyskland

År 2003 ingick Svenska kyrkan och Evangeliska kyrkan i Tyskland, EKD (ett förbund av självständiga lutherska, reformerta och unierade kyrkor i Tyskland) ett avtal om kyrkogemenskap. Avtalet bekräftar prediko- och nattvardsgemenskapen mellan Svenska kyrkan och EKD:s medlemskyrkor och syftar bl. a. till att stimulera utbyte av präster, diakoner och teologie studerande samt arrangera gemensamma möten, konsultationer och överläggningar. Förutom i Stockholm finns det tyska församlingar även i Göteborg (Tyska Christinae församling) och i Malmö (Tyska evangeliska församlingen). De båda församlingarna i Stockholm och Göteborg är så kallade icke-territoriella församlingar inom Svenska kyrkan. I Tyskland finns fyra svenska församlingar: Svenska Victoriaförsamlingen i Berlin, Svenska Kyrkoföreningen i Frankfurt/Main, Svenska Gustav Adolfsförsamlingen i Hamburg samt Svenska Församlingen i München.

1.2 Kyrkorättsliga aspekter

I skrivelsen till 1999 års kyrkomöte med förslag till kyrkoordning för Svenska kyrkan (CsSkr 1999:3) konstateras att de ekumeniska överenskommelser som Svenska kyrkan genom beslut i Kyrkomötet ingick under 1990-talet innefattade förkunnelse- och sakramentsgemenskap och ett ömsesidigt ämbetserkännande. Där angavs också att bestämmelser som skall möjliggöra en ekumenisk samverkan i linje med ingångna överenskommelser men också på ett bredare plan finns i olika kapitel i kyrkoordningen. Vissa bestämmelser i kyrkoordningen gäller ”en annan evangelisk-luthersk kyrka inom Lutherska världsförbundet eller en kyrka eller ett samfund som Svenska kyrkan genom beslut av Kyrkomötet ingått en överenskommelse om särskild ekumenisk samverkan med”. Det förslag till ekumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan som läggs fram genom denna skrivelse blir efter att ha antagits av Kyrkomötet en sådan särskild ekumenisk överenskommelse som omtalas i kyrkoordningen. Detta redovisas också i Förslag till överenskommelse om kyrkogemenskap mellan Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan 2006 där också de olika konkreta bestämmelserna i kyrkoordningen behandlas. De bestämmelser i kyrkoordningen som direkt blir tillämpliga när en överenskommelse har träffats är följande.

♦ 17 kap. 7 § om en prästs möjligheter att leda gudstjänster och kyrkliga handlingar i en annan kyrka.

♦ 22 kap. 2 § om konfirmation i Svenska kyrkan för den som tillhör en annan kyrka.

♦ 29 kap. 4 § om inträde i Svenska kyrkan för en vuxen person som är döpt i en annan kyrka.

♦ 31 kap. 2 och 4 §§ om behörigförklaring till uppdraget som präst i Svenska kyrkan.

♦ 33 kap. 2 och 4 §§ om behörigförklaring till uppdraget som diakon i Svenska kyrkan.

♦ 34 kap. 7 § om möjlighet att anställas i Svenska kyrkan utan att vara medlem.

Härtill kommer att det när en överenskommelse har träffats torde bli vanligare med ekumeniska gudstjänster som är gemensamma mellan församlingar inom Svenska kyrkan och Svenska Missionsförbundet. Bestämmelserna i 17 kap. 7 § om att en ekumenisk gudstjänst kan vara huvudgudstjänst och bestämmelserna i 20 kap. 6–8 §§ om ekumeniskt nattvardsfirande gäller dock inte enbart de kyrkor med vilka Svenska kyrkan har en särskild ekumenisk överenskommelse.

I kyrkoordningsskrivelsen till 1999 års kyrkomöte redovisade Svenska kyrkans centralstyrelse sin syn på avgifter för kyrkliga handlingar för dem som tillhör andra kyrkor som omfattas av Borgåöverenskommelsen. I skrivelsen noterades att kyrkorna som ingick den överenskommelsen ömsesidigt har förpliktat sig att bl.a. välkomna varandras medlemmar att motta pastorala tjänster och att betrakta döpta medlemmar av alla kyrkorna som medlemmar i den egna kyrkan. ”Sådana medlemmar bör i vår kyrka betraktas som kyrkotillhöriga i en annan församling.” En följd av detta är att någon avgift inte skall tas ut för kyrkliga handlingar. Någon clearing av kostnaderna blir det inte fråga om utan kostnaden faller i sådana fall på den församling där den kyrkliga handlingen äger rum. I Förslag till överenskommelse om kyrkogemenskap mellan Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan 2006 konstateras att clearing av kostnader för kyrkliga handlingar inte ingår i den ekumeniska överenskommelsen. Kyrkoordningens clearingbestämmelser gäller enbart relationen mellan församlingar inom Svenska kyrkan. Det som sagts i förarbetena till kyrkoordningen om Borgåöverenskommelsen saknar betydelse för andra ekumeniska överenskommelser.

Det finns goda skäl för att det på det sätt som nu är fallet, finns bestämmelser om konsekvenser av ekumeniska överenskommelser i flera olika kapitel i kyrkoordningen. Exempelvis skulle det vara en nackdel om behörigförklaring av präster från andra kyrkor i ett annat kapitel än det som gäller uppdraget som präst. Det är en fördel att bestämmelser om vissa ekumeniska förhållanden finns i det kapitel som handlar om församlingens reguljära gudstjänstliv och inte vid sidan av. Samtidigt som detta konstateras kan man fråga om det inte behövs vissa särskilda bestämmelser som på ett mer generellt sätt öppnade upp för särlösningar i en ekumenisk samarbetssituation. I ett lokalekumeniskt utvecklingsarbete kan det i vissa fall finnas behov att på några punkter kunna avvika mer från kyrkoordningens bestämmelser än vad som blir en generell följd av ekumeniska överenskommelser. Sådana särskilda bestämmelser om ekumenik skulle snarast ange hur avvikelser från kyrkoordningen kan medges i enskilda fall. Det skulle exempelvis kunna ske genom att domkapitlen fick rätt att godkänna avtal som innefattade undantag från bestämmelser i kyrkoordningen. Det skulle också vara bra om de olika ekumeniska överenskommelserna som Svenska kyrkan ingår genom beslut av Kyrkomöte fanns med direkt i kyrkoordningen. Vi avser att pröva möjligheten att föra in vissa övergripande bestämmelser om ekumenik i kyrkoordningen. Det kanske bör bli fråga om en egen avdelning i kyrkoordningen med tillhörande principiell inledningstext.